Nu ringer min syster till mig och säger att hon vill prata med mamma

-Va, hon är ju inte här!, säger jag

- Nämen sluta, jag får prata med henne!

- Men du har ju ringt hem till mig!, säger jag

-Vad gör du hos mamma? frågar hon

- Är du full eller? frågar jag

- Nä, men jag trodde att jag slog hennes nummer.

- Men det gjorde du inte, du har ringt ......

Sen gjorde hon ett nytt försök med att ringa, hon kom nog fram iallafall för hon har inte ringt hit igen.

Nu är det så att jag har mina ena två barn på samma dagis och den tredje är på ett annat 6 kilometer bort. Han hamnade där för att det inte fanns någon plats för honom där vi bor. Det sämsta med detta är att dom har ju olika dagar som dom har planeringsdag, så jag har ju "dubbla" dagar att fixa barnomsorg för, jag blir tokig på att fixa och trixa. Nu har jag bestämt mig för att dom får vara kvar på dagis dom dagarna med deras vikarier, för varför skulle inte det gå bra. Jag är ju annars den som försöker lösa saker och ting genom att ringa min kära mor eller syster och be om barnvakt dessa dagar som det gäller.

Här hemma funkar ingenting tycker jag, det känns som om jag bara står och stampar och bara ser tiden passera. Jag har haft lite svårt att komma iväg på mornarna, fast jag plockat fram barnens kläder och mina egna dagen innan. Jag tycker att jag är himla glömmen, jag har en förmåga just nu att glömma allt som jag inte skriver ner. Alla lappar som skulle varit inne på dagis ang semestern har inte anlänt dit ännu.

På jobbet glömmer jag det ena och det andra, jag känner mig liksom avtrubbad, vad är det som händer!?

Jag är en trött trebarns mor som planerar bröllop, som ska vara en mamma, som ska vara en blivande fru, som ska vara social, som ska jobba och sköta det också och mycket mer.

Men som många säger, efter regn kommer solsken! Det här går la över hoppas jag, det är en liten tröst när man ser andra gör lika dumma saker som jag ;-)

                               http://www.saranbergman.se/