I måndas avlivades lille O!

Denna söta lilla vovve som jag och många andra fick träffa, men som inte finns hos oss längre. Jag trodde aldrig att jag skulle ta det så hårt med hans död,  men det har det gjort och det är tungt.

O var min mammas hund, som hon och vi andra bara fick ha i sex år. Han blev sjuk och det gick inte att bota, så det fick bli som det blev. Min mamma berättade för barnbarnen idag om O. Min sexåring T tog det hårt men lilla 3½ åriga V tog det inte hårt, hon fattade nog inte.

Nu i kväll var vi vid O:s grav och la lite blommor, man kunde se hans

tassavtryck i jorden som låg på ett ställe i trädgården, tänk att detta gjorde han i måndas förmiddag innan han avlivades. *snyft*

Våran lille goding!

 Du kommer alltid att finnas  i våra hjärtan!